My family in London

ÅÅh vad kul det var att träffa Malin! Vi satt på lite café (plural) och babblade konstant. Det var kul att se henne så happy. Like! ...för att tillföra lite facebook-feeling över det hela.
Jag säger det igen till er som vill hit: ÅK HIT!!! Man liksom lyser när man bor här ;) Man lever verkligen ett helt annat liv, än det tåkiga vardagliga i Sverige. (även om jag äälskar att träffa mina dear lovers där hemma)

Jag är så förbannat lycklig här. När jag vaknar känner jag mig sjukt glad även om klockan är 6 AM. Och tro mig, då brukar jag vara pissed off, haha. Jag känner mig som nykär när jag hoppar på bussen med fin musik i hörlurarna och bemöts av smiling faces. Jag har fina vänner och lovely garv-framkallande housemates. Jag har två fina engelska familjer som jag vet finns där för mig när som helst på dygnet. Jag jobbar med event som har vart min dröm sedan länge. Jag har lyckats få ett managerjobb som jag aldrig trodde jag skulle ha som 20åring. Dagarna för mig känns inte som mån-sön utan som någon blandning av allihop. Alla lika fucking bra. Jag älskar att omringas av engelska vart jag än vänder ansiktet. Och jag älskar att prata med främlingar. För vet ni, det gör man här. Ingen tycker att det är udda. Jag längtar tills den dagen min familj kommer hit och jag får visa dem mitt London! Jag är glad att jag tog steget att flytta tillbaka hit. Och stolt att jag gjorde det helt själv. Det finns ingen som kan ta det ifrån mig.

Stöön etc. Jag tror man hajar. Det låter säkert jätte cheeezy men det är exakt som jag känner.
Jag är här för att stanna! Hjärta. Typ.

Några bilder för att göra det otroligt långa inlägget lite roligare ^.^

1993


syster och jag 2007


träffade min goa likakonstigavän sabbe samma år. och min grovt grova ansiktseksem blev bättre.


volontär på metaltown 2008


precis hemkommen från volontär jobb på way out west 2009


studenten då obviously ^


ehe, okejdå. Nu fåre vara bra. Puss & sov gott!