Han pratar aldrig. Men det gör inget.
Vi har nyss varit och ätit mat på en resturang här i bergen. Jag somnade självfallet i bilen på väg dit, och vaknade upp av att den äldsta pojken Jean 13 låg och vilade på min axel. Vaken alltså! Det kändes faktiskt lite konstigt med tanke på att han aldrig pratar med mig.. Bara när han ber mig att dra, haha! ^^
Ja, nääästan så illa är det.
Inspiration från Laura (också au pair)
Till Jennifer: Tack så mycket för det jääättefina du skrev!! Blir så glad. Ja - det är oftast jag själv som kommer på "citaten", men du får gäna kopiera, det gör mig inget. ;) KRAM
Snygga bilder! :)
SV; nja, inte alls så mycket :)
SV: Näe, det är frågan det... Jag HOPPAS att de inte tror att barnen hatar en, men som igår fick mamman ett mindre frispel och gick ner med Luca (minstingen på 17 mån) i källaren. Så jag plockade undan och allt sådant där uppe. Sen när jag liksom inte hade nått mer att göra tänkte jag gå ner och se vad de gjorde och så fort pojken ser mig börjar han vråååååååååååååååltjuuuuta.. DET kändes inte så bra! Men, men. Som sagt, vissa dagar är bättre än andra ^^
Eller hur! :) ♥
okejokej, jag ska snart göra mej klar för kvällen :)
hah, han later ju harlig ;) kanske vagade han sig pa att visa lite omhet da du sov ^^
sv; jag tycker det jag också :)
guud vilka fina smycken :o
Sv: Herregud, tack så hemskt mycket! Gud vad snällt av dig! Stor kram!
då fick du en sovstund i alla fall
sv. japp, 5 stycken
HAHA, ja verkligen!