My family in London

Bonsoir! När jag ändå är igång menar jag.
På nanny,jobbet igår satt jag med pojkarna och åt lunch då lillen 1,5 år satte mat i halsen och slutade att ANDAS. Han började kämpa efter luft tillsammans med massa grimascher och med kvälgning efter kvälgning. Jag fick riktig panik i magen och lyfte upp honom och tryckte till hans lilla lilla kropp mot min. Och upp kom det. PHU!!!

Det var en reen tillfällighet att jag var inte var i köket när det hände. 4 åriga Andy rörde inte en min, haha. Som om inget hade hänt fortsatte han äta på sin kalkonbit. Och den lille utsatta bara log. Alla lever och alla är glada (eller likgiltiga). Mycket scaary though.