Kan man känna någon till 10000% på engelska?
Jag och Alok har ju engelska som gemensamt språk, men olika modersmål.
Kan man lära känna en person till 10000% om man inte hör när/hur dem pratar modersmålet.
Vad tror ni?
Är man en hejdundrande engelsk- ( i detta fall ) pratare OCH LYSSNAREN är lika bra. Så tror jag nog att man kan lära känna varandra väldigt bra.
Men det är ju inte alltid så lätt eller hur. Hur är man sarkastisk? Det är ju skillnad på svenska och engelska sätt att prata. Kanske kroppsspråket spelar stor roll, åtminstånde i början. Jag skriver ungefär som jag pratar. Det har jag fått höra av läsare jag träffat också :) Men att få ut sättet man pratar på, ut i engelskan kan vara lite svårare.
Ord(& meningen behind it) som "asså, la, typ, liksom, jo, mmm, palla". OLIKA svärord och ett vanligt ironiskt "aaa". Fattar ni? Blir det verkligen en helt fullt ut 'Trees? Eller är det för att jag ÄLSKAR att leka med ord och prata i meningar som menar 3 andra meningar - som jag tycker det blir lite svårare att få ut mina budskap (och personlighet) i engelskan.
Rösten ändras lite till och med. Min röst är mörkare på Svenska lol.
Men JAG haha. Jag har ingen som berättar för honom -om, eller om inte- min engelska stämmer överrens med mitt svenska sätt att prata. ^^
Nu menar jag inte att Alok inte känner mig :) Han känner och förstår mig mer än jag själv ibland. Och han vet ibland vad jag menar utan att jag ens kan förklara det.
Och jag har lärt mig med tiden hur jag skämtar, pratar sarkastiskt och får fram vissa kommentarer jag gillar, på engelska. Gud vad jag tjatar om det, men det är verkligen number 1 eftersom det speglar vem jag är. Sen kommer ju det andra av sig själv. Men efter 3 år hade det la vart konstigt om det inte gjorde det :D Dock vill jag alltid utöka mitt engelska vokabulär och slang!! Så man kan göra sig förstådd även när man pratar i sömnen ;)
Aa... det var ett intressant ämne tycker jag.
Som ni ser. HEHEEE.
Och som man? säger: Man lär inte känna en person över en natt! (nej, inte ens på det sättet) lol.
Glimten i ögat kommer inte med språket. DET KOMMER MED KROPPSSPRÅKET :)
Jo, kom på det nu. Haha.
Väldigt intressant inlägg! Kul att läsa om hur du ser på de. Jag tycker de är as strongt av dig (och alok) att kämpa på. All cred till er, verkligen! Och PS jag tycker om din "mamma blogg" ;) ehehehehe fortsätt blogga baraaaa!
Det är sant, superintressant ju! Min styvpappa är från england och han och mamma pratar mest engelska tillsammans, men när de bråkar så går mamma över till svenska, och samma sak när jag bodde hemma diskuterade med honom, nu förstår han ju svenska men ändå. Det blir nog skillnad om man tex hade varit tvungen att prata engelska när man är arg. Min sambo pratar ju bara spanska o det är ju hans modersmål som jag sen lärt mig, så där kan man undra om han får "rätt" bild av mig genom mitt språk, ibland känner jag som att jag lärt så mycket av honom att jag liksom kopierar hela hans sätt att tala haha. Men så blir de väl när man är nära någon oavsett språk... :)
haha just detta har jag ocksa funderat over. Min kille ar fran italien och vi har gemensamt engelska.. ibland vill man liksom bara kunna saga nagot pa svenska i mitt fall (norrlansk slang) men han skulle ju inte fatta nagot haha. fast med kroppssprak kommer man nog ganska langt tror jag, jag larde kanna min kille nar han knappt kunde engelska och det gick ju bra :)
