Min förlossningsberättelse i England.
Klockan 05 på torsdagsmorgonen vaknade jag av mensvärk i ryggen. Det änna kom och gick så jag förstod att det var något på gång. Jag sov mellan dessa värkar till klockan 07:00.
Jag väckte Alok så vi åkte in till sjukhuset, vilket ligger 2 minuter bort. Väl där inne hade jag 2-3 starka sammandragningar per 10 minuter, så jag bad om lustgas att ha brevid min säng.
Vid 12 åkte vi hem eftersom jag bara var öppen 2 cm.
Jag duschade, gick lite i trappor mellan värkarna, satte på mig en TENS maskin, (som lindrar när värkarna kommer). Jag fyllde på med mat i magen och försökte vila. Dock mislyckades jag med det sistnämna då det gjorde för ont för att koppla av.
Vi hade en sån där mobil app som räknade värkarna åt oss. Alok hjälpte mig andas igenom varenda värk, som under HELA dagen kom var 5e minut. Vid 8 på kvällen var jag väldigt trött så vi åkte in till sjukhuset igen.
Jag fick lustgas att ha brevid sängen och fick även stanna över natten! Alok satt på en stol brevid mig HELA natten. Underbara man!! På morgonkvisten hade jag fått lite sömn och Alok hade somnat med huvudet på bordet. Han hoppade han ner i sjukhussängen hos mig i några timmar. Jag andades igenom nästan alla värkar med lustgasen förutom de gånger jag & Alok var uppe och vandrade fram o tillbaka i korridoren. En värk varade föresten i 50 sekunder. Det går väldigt fort dock när man andas igenom.
På "morgonen" vid 12 var jag öppen 4cm, vilket är aktiv labour, så dom skickade INTE hem mig utan gav mig frukost. Värkarna gjorde allt ondare och jag blev frustrerad då vi hade blivit lovade igångsättning på morgonen klockan 08:00, (över 24 timmar efter min första värk)!! Klockan 14.30 sa vi ifrån på riktigt och då efter några minuter kom det en barnmorksa och frågade om jag ville ha epidrual under förlossningen. "Nej, jag vill BADA!"
Vi fick komma till ett jättefint rum med badkarspool. "Här inne kommer du att föda". Barnmorskan var jättesnäll! (första personen på sjukhuset som hade känslor typ)
Jag hoppade i poolen och mamma som hade kommit från Sverige kom med in för att vara med under förlossningen. Jag fick min kära lustgas att ha brevid mig när jag badade. Några timmar gick med regelbundna värkar var 3e minut. Vi kollade mig igen och jag var öppen 5-6 cm. Då gjorde dom så att vattnet gick på mig, för att snabba på förloppet lite. Efter det blev värkarna ännu starkare, så jag hoppade i poolen igen.
När krystvärkarna började vid 18 tiden tog dom bort min lustgas!!! "Det kan stanna av krystvärkarna".
JAHAAAAA, det blev att ta till Alok och mammas händer. Dom gav mig kolsyrad dricka mellan värkarna, vilket hjälpte väldigt mycket (+ deras peppande ord)! Men ibland var man så trött att man hade lust att dra hem och skita i hela alltet. :P
Efter 2 timmar krystande kände vi att det hände för lite, så jag fick komma ner på golvet på en madrass med massa kuddar. Efter det kände jag för att krysta hela tiden utan någon pause. Nere på madrassen tog det 40 minuter och klockan 20:40 kom Olivia till världen. Mamma grät, Alok grät, och jag var såå glad! Och stolt :)
JAHAAAAA, det blev att ta till Alok och mammas händer. Dom gav mig kolsyrad dricka mellan värkarna, vilket hjälpte väldigt mycket (+ deras peppande ord)! Men ibland var man så trött att man hade lust att dra hem och skita i hela alltet. :P
Efter 2 timmar krystande kände vi att det hände för lite, så jag fick komma ner på golvet på en madrass med massa kuddar. Efter det kände jag för att krysta hela tiden utan någon pause. Nere på madrassen tog det 40 minuter och klockan 20:40 kom Olivia till världen. Mamma grät, Alok grät, och jag var såå glad! Och stolt :)
Jag behövde inte sy och efter 4 timmar åkte vi hem :)
Och till er som undrar hur känns det att föda barn!? Har alltid själv undrat men inte fått något svar som jag blirvit klokare på. ^ Såhär kändes det iallafall för mig:
Sammandragningarna börjar som mensvärk och övergår som knivar i magen. Dessa värkar kommer & går och blir starkare ju närmare förlossningen du kommer. Och slutet av förlossningen (om du har en vaginal sådan) känns väldigt brännande och svidande där nere, lite knivigt också. Och de absoluta slutet med huvudet gör så ont att du inte vet vart du ska ta vägen, men det varar inte alls länge! Jag skrek som en dåååååre då, haha.
Jag som inte hade någon bedövning alls, kan säga att man KLARAR smärtan även om det gör jävligt ont..
Men man har ju trots allt gått gravid i 9 månader så man har haft tid att mentalt förbereda sig också :) Man måste ju gå igenom det och smärtan är ju menad att vara där. Den leder till något jättefint!! Tröttheten gjorde att allt blev jobbigare, så sov så mycket det går!!
Jag som inte hade någon bedövning alls, kan säga att man KLARAR smärtan även om det gör jävligt ont..
Men man har ju trots allt gått gravid i 9 månader så man har haft tid att mentalt förbereda sig också :) Man måste ju gå igenom det och smärtan är ju menad att vara där. Den leder till något jättefint!! Tröttheten gjorde att allt blev jobbigare, så sov så mycket det går!!
Trackback